Sjuk

Ååh visst är det verkligen tråkigt att vara sjuk?! Bara ligga i sängen och inte orka ett dugg. 
Slemhostan började i tisdags :( Sen har det blivit lite feber under en natt TROR jag för jag kunde verkligen inte sova och kände mig hängig. 
Rinnande näsa, och inatt vaknade jag med så himla ont i halsen, tror aldrig jag haft så ont i halsen förut.
Just nu sitter jag i soffan under duntäcket, ensam hemma med Sex and the City på tvn. Har tappat räkningen på hur många avsnitt jag sett sen i tisdags. Haha (a)
Igår var jag något piggare, orkade till och med duscha! Tvättade gjorde jag också MEN jag blev alldeles svett av att platta håret och det var jättejobbigt. Åkte iallafall till Linus föräldrar och fick oss mat, det gick bättre än jag trodde. MEN såklart har jag mått sämre idag, trodde verkligen inte det skulle bli mer. 
Idag har jag ätit lite frukost, sovit flera timmar mitt på dagen, svettats som en gris och gud vet allt. Och det gör jätteont under näsan för jag snytit mig så många gånger :( hate it. 
Stackars mig va? ;) Vill iallafall att det ska gå över NU. Får se när jag orkar somna ikväll, har vaknat flera gånger under dessa nätter. En natt vaknade jag 00:15! Och det kändes verkligen som jag hade sovit i evigheter, hade hunnit vakna flera gånger och blabla. Det var inte kul. 

Nej nu ska jag inte klaga mer ;) Ska snyta mig och häva några liter vatten! 
Ha en bra fredagkväll :D 

Vardagstankar

Tänk på vad många personer som går ut och in i ens liv, egentligen? Vad många som man träffat, umgåts med hur mycket som helst, endast hälsat på kanske? Undrar vad som faktiskt bestämmer om folk ska få stanna i våra liv eller inte? Visst, om de är dumma mot oss eller får oss att må dåligt är det kanske självklart. Men alla de man glider ifrån? Man kanske var bästa vänner när man var små? Många pratar om "barndomskompis"? Man kanske har haft en barndomskompis men som man glider ifrån MEN många umgås ju faktiskt med dem hela livet känns det som. Jag kan inte komma på att jag faktiskt har någon riktig barndomsvän. Många som man kanske träffade i hyffsad tidig ålder men som man knappt hälsar på nu för tiden, vad beror det på egentligen? Man har spenderat så mycket tid tillsammans, men sen tog det bara stopp? Växte ifrån varandra? Ja jag vet inte. 
Sen har vi personer som vi ALDRIG trodde man skulle ha något med att göra, plopp så är dem dina bästa vänner eller kanske någon som du jobbar med/hamnar med i någon aktivitet och tänker "Wow du var ju fan trevlig". Japp vi dömmer folk. 
Det är ju personer som jag umgicks med som liten men som jag knappt hälsar på idag? Tråkigt egentligen när man VET att man haft roligt ihop. Men såklart, man växer upp och blir helt ollika och gillar helt olika personer. Och hittar nya vänner. Tänkt er om man skulle vara bra kompis med ALLA som man faktiskt umgicks med som liten, som man träffat lite här och där och bara pratat lite med? Shit. Och så ska man umgås med alla också! Liksom "Nej men har du tid 8 september 2016?" Haha. Nej nu ballar de ur. 
Jag vet, jag tänker lite för mycket ibland. Men måste få ur mig lite känner jag. 

Har ni någon gång känt att ni glidit ifrån vissa, men inte riktigt vet varför? 
RSS 2.0